Ett unikt möte med Umeås största RÖVARPACK

De har lämnat rum sjö, burit av, törnat ut, nattat däcket och gått sista sladdronden.
Vantar, stag och ansättningsskruvar är styvade och ansatta. Tågen är lagda kring pollarna, seglen är skotade och bärgade – dragspelet är ostämt, utkiken drucken, violinisten på smällen, kontrabasen brännskadad, Gule Jack hälad, daggen saltad och scenen lämnad och slingerräckad mot minsta överhalning.

QLTR träffade Umeås enda riktiga pirater: Ye Banished Privateers, bandet som saknar motstycke.

Vilka är Ye Banished Privateers?
– Ye Banished Privateers är en besättning, ett band och ett ambulerande soppkök. Vi består av alltifrån en närmast tondöv kvartersmästare till en dyngvass riksspelmanspretendent. Vi har hållit på i drygt två år och blandar Sea Shanties, irländska influenser, kannibalvisor från Burträsk och romrosslig körsång med skevt dragspel, gitarrer, fiol, muskötskott, flöjt, brännskadad kontrabas och Grand Guignol-teater.

Hur började allt detta?
– Bandet startades någonstans mellan en efterfest på en balkong, ett försök till bordning av en kafébåt från älvsidan och en fumlig regelrätt spelning på en ö stor som ett normalt vardagsrum. Fast en del av visornas tillkomst vindlar sig tillbaka till stranden av en dyig flod i Frankrike och till ändlösa timmar av potatisskalande på HMS Gladan – marinens sista segelfartyg i aktiv tjänst. I botten finns uppfångade rottrådar ur 1600-talets rättegångsprotokoll och 1700-talets Sea Shanties.

Vilken är er mest långväga spelning?
– Vi spelade på en sån där sönderklottrad rockklubb i Köpenhamn med löst hängande rör och sladdar i taket, där pissoaren var ett hål i golvet och logen en faktisk fängelsehåla från 1500-talet. Den sorten som svenska hälsovårdsmyndigheter skulle stänga ner på ett ögonblick. Vi sov allihop hoptryckta på ett brädgolv medan en holländare och en engelsman hålögt spelade onlinespel och rökte på varsin tubkikare. Men spelningen blev storslagen. På vardera av våra platser stod en flaska vidrig sponsrom och publiken var stor nog och taket högt nog för att vi kunde testa båda de nya koncepten ”kölhalning i publikhavet” och en regelrätt hängning över massans huvuden. Efteråt råkade arrangören skjuta sin flickvän i ansiktet med en lösplugg svartkrut från en kanon och det roliga var slut.

…och lite övriga bisarra händelser?
– Ni vet utanför Kungliga slottet står ju en stel tennsoldat i en kur. Han åker typ på krigsrätt om han rör en min. Vi hade parkerat vår turnébuss i närheten och kom rumlandes tillbaka genom Gamla stan strax bortom tretiden efter att ha gjort vår svettigaste spelning någonsin på Sjätte Tunnan. Plötsligt ser den ensamme högvakten diskret sig om för att sedan utstöta ett rungande ”Yarrrr” innan han återtar saltstodposen.

Ja, vi har hört att det går vilt till. När ni spelade på Sunset Park ryktades det att ni kastade fisk på publiken??
– Ja… det kan hända. Vår kock och fältskär Scurvy Ben hade fått tag på ett parti som han bedömde som otjänlig som föda (och han är rakt inte nogräknad) så vi använde den som ammunition istället. Att se en minutiöst sminkad gothare träffas av en fisk är en bild man kan leva på länge. Dessvärre stod publiken inte handfallna – vi blev träffade av ett bra antal skämda fiskar i retur.

Och vad har ni att säga om ”brandtillbudet” på senaste Umefolk?
– Det var faktiskt närmare bestämt två sådana. Det första var ett resultat av att kvartersmäster brukar göra sig fin i skägget med tjära. Någon landkrabba tolkade tydligen lukten som en klar indikation på att elden var lös. Det andra tillbudet kom när vakterna konstaterade att det rök från scenen under vår spelning fast stället inte hade rökmaskin. Förklaringen var att två års torkad lera från våra kläder dammade upp och tydligen såg suspekt ut i motljus.

Så, är piratlivet våldsamt, farligt eller bara allmänt kaotiskt?
– Vår trummare har knäckt ett ben i handen, en sångare har fått handen uppskuren av en spik, vi har nära nog råkat hänga förstestyrmannen på riktigt. I övrigt är det mest blåmärken, något missriktat piskrapp och en och annan kallsup. Allt är väl inövat. Ibland.

Ni har spelat runt om en del eller hur, senast i skrivande stund sågs ni på Ålidhem?
– Vi spelade nyligen som premiärakt på Krogen Krogens livesatsning Krogen Live. En strålande spelning. Publiken vrålade med i refrängerna så vi tappade medhörningen, röjde, knuffades och välte ut vår öl. Många nya blåmärken. Folkmusiken fick stiga tillbaka – 1600-talspunken fick stiga fram.

Vad kan vi vänta oss från piraterna i framtiden?
– I dagarna drar vi in den stinkande hopen i studion för inspelning av vår första regelrätta skiva. Dessutom har vi startat nya cirklar i Kulturens Bildningsförbunds regi i bland annat lerpatineringens närmast utdöda konst. Vidare har vi skaffat en energisk irländare, Brian Tiernan, med bra munväder som manager som gett sig fan på att han ska få ihop en sommarturné på den gröna ön åt oss. En till spelning i Umeå på Klubb Greyscales halloweenfest den 6:e november ska vi också trycka in – sen lär det få dröja ett tag innan vi spelar i Umeåtrakten igen. Slutligen fortsätter vi att fila på olika strategier för att kapa ostindiefararen Götheborg.

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2010 #1, Reportage. Bokmärk permalänken.