Johnny skapar ny och Glaasklar musik

För Johnny Glaas, 32, är att uttrycka sig genom musiken lika viktigt som att leva och andas.
I år firar han tio år som soloartist, och är precis på väg in i studion för att spela in sitt fjärde album.
– Är det en enda sak som jag vet säkert så är det att jag alltid kommer att hålla på med musik.

Johnny Glaas kommer ursprungligen från Skellefteå. Det var här, på skolan i Boliden, som han blev medlem i sitt första band. Året var 1991 och han gick i sjunde klass.
– Det blev mitt första musikaliska infall, berättar han. Då var det trummor och gitarr som gällde.
Två år senare flyttade han till Vännäs, där han snart kom i kontakt med ett tvåmannaband som behövde en trummis. Nu stod svenska punk-covers på menyn. Men det var egentligen först två år senare som Johnny Glaas musikaliska karriär skulle komma igång på allvar.
– Jag började spela gitarr “på riktigt”, och samtidigt skriva mina egna texter.
Egentligen var textförfattandet inte något nytt för Johnny Glaas. Han började skriva på engelska så snart han hade ordförråd nog, och fyllde pärmar med kladdpapper där han skrivit ner tankar om dagen.
– Allt jag skriver har alltid varit väldigt personligt – känslor, tankar och egna upplevelser. Folk som lyssnar på mina låtar måste kunna känna samhörighet med texten.
Dock brukar Johnny Glaas ofta ändra lite smådetaljer i texten så att folk inte direkt ska tänka att allt rör honom själv.

1996 startade Johnny Glaas, tillsammans med några vänner, sitt första riktiga band. De kallade sig för “Roswell 47”, vilket var passande med tanke på musikstilen.
– Enligt media hette det att vi spelade psykedelisk indiepop.
Nu fick Johnny Glaas också sin första ledarroll. Han sjöng, spelade gitarr och var också mannen bakom bandets samtliga låtar. De skulle komma att hålla ihop i tre år, och under den tiden hann de med ett antal mindre spelningar.
– Den största var nog på Vännäsdagarna 1998 då vi var förband åt Hjalle och Heavy, kända från TV 4:s “På Rymmen.” Det kändes stort då!
Samma år spelade bandet också på Ume Open. De gick dessutom in en sväng i skivstudion. Resultatet blev ett sjuspårigt demo, som med jämna mellanrum bland annat spelades på P4.
Roswell 47 höll ihop fram till 1999, då bandets andre gitarrist flyttade till Göteborg.
– Då tog det som bara slut, konstaterar Johnny Glaas.
Själv hade han emellertid aldrig någon tanke på att sluta med musiken. Han började i stället spela trummor i ett grungeband som riktat in sig på Nirvana-covers. Så småningom strukturerade bandet om sig, och den dåvarande gitarristen tog över trumstockarna medan Johnny Glaas greppade den distade elgitarren.
– Vi kallade oss för “Sweet Leaf” eftersom gitarristen älskade Black Sabbath. Och det var ganska tuff musik, annat än att spela pop och rock.
Tack vare stöd från Vännäs kommun, sociala myndigheter och fritidsgården släppte bandet snart en EP.
– Den trycktes i femhundra exemplar, och de gick åt ganska fort!
Sweet Leaf fick många spelningar i Gävle, Örnsköldsvik, Skellefteå och Umeå. De agerade bland annat förband åt Ceasar’s Palace.
– Vi skapade en mäktig skara fans, framförallt i Vännäs, och det blev väldigt intensivt.

I samband med att Sweet Leaf nådde sin höjdpunkt fick Johnny Glaas jobb på Volvo Lastvagnar i Umeå. Avståndet gjorde att han fick välja jobbet framför bandet ett tag. Under en tiomånadersperiod repade Sweet Leaf nästan bara på helgerna och hade endast mindre spelningar då och då. I samma veva tog de också in en till gitarrist i bandet.
– Vi tog det lugnt, men körde på. Jag bara sjöng, skrek och var arg, minns Johnny Glaas med ett skratt.
2001 flyttade Johnny Glaas tillbaka till Vännäs. Han påbörjade där en sex månaders projektanställning på Musikens Hus.
– Jag fick tillfälle att jobba med mig själv som artist och bland annat spela in en musikvideo på en av mina första riktiga sololåtar, som bara Johnny Glaas.
Sedan gick flyttlasset tillbaka till Umeå. Den musikaliska karriären gick vidare, och samma år släppte han albumet “Music For the Stars.”
– Det var en kickoff för mig som ensam, jag fick peppet att köra själv.
Han skulle också snart samla ihop folk till ett nytt kompband. Tillsammans blev de “Johnny Glaas and the Twofingers.” Tidningarna var lyriska i sina recensioner.
– Vi var ett grymt liveband, det var inte mycket som satt fel.

2003 släppte bandet  EP:n “Music from the Heart”, och tack vare detta etablerade de sig hos skivbolag och media. De gjorde en hel del spelningar, främst i Västerbotten.
– Jag var hela tiden i skrivfas och producerade fler låtar än Per Gessle, minns Johnny Glaas.
Redan följande år var det dags att gå in i studion igen. Nu blev resultatet albumet “Before the Curtain comes Down” som gavs ut av skivbolaget Sulphur Community. Den fick mycket bra recensioner och spelades flitigt i P4. Framgången följdes av fler spelningar och promotion.
– Det kändes som om jag lättat samvetet med musiken och lagt det på skivan.
En dag föreslog Johnnys manager att han skulle försöka skriva på svenska.
– Först tänkte jag “Vafan?!!” men jag skrev lite i alla fall… och det blev ju riktigt bra!
Försöket resulterade i två färdiga låtar, “Faller Tillbaks” och “Bakom Stängda Dörrar”, producerade av Rastah i Umeå. Den senare kom tvåa i “Schlagerstjärnan”, en tävling för unga musiker. Han fick goda vitsord av Bert Karlsson.
– Det gav mig en kick, för han kan ju sin grej…

2005 bildade Johnny Glas ytterligare ett nytt band, “Johnny Glaas och Vildänglarna”. I februari 2006 släppte han tillsammans med dem sin första svenska EP – “Kemisk Kärlek”. I dess kölvatten fick de agera förband åt bland annat Moneybrother, Mikael Wiehe och Eldkvarn.
– Det var roligt att den svenska biten blev så uppskattad!
Under två års tid fortsatte Johnny Glaas att endast skriva låtar på svenska. 2007 kom dock längtan att skriva på engelska tillbaka, efter en period med “lite tråkiga händelser i livet”, som han beskriver det.
– Men det var också året då jag träffade min nuvarande sambo, tillägger han med ett leende.
Ulf Johansson hjälpte Johnny Glaas att dra ihop ett nytt band.
– Vi hade skrivit ett gäng låtar som var så jävla bra. Det behövdes bara ett rep, och sedan kunde vi gå in i studion, spela in tio låtar och komplettera med ytterligare tre.
Det resulterande albumet “Chasing Dreams” har hittills sålt i cirka 750 exemplar, plus nätförsäljningen.

I november 2008 genomgick Johnny Glaas liv den möjligtvis största förändringen hittills, när sonen Milo föddes och han blev pappa för första gången. Detta innebar en paus i musicerandet, men han fortsatte att skriva musik hemma.
– Jag gav mig in i trubadursvängen i stället, vilket är kul. Man träffar mycket folk, tjänar hyfsat med pengar men behåller ändå kreativiteten och tränar rösten.

Idag är Johnny Glaas precis på väg in i studion igen för att påbörja arbetet med sitt fjärde album, “The Borderland Sessions” som kommer att släppas via iTunes, Spotify och Amazon.
– Det markerar också mitt tioårsjubileum som soloartist.
Johnny Glaas har alltid haft ett brinnande engagemang för kultur. Han var medlem i kulturföreningen Kretsen redan från starten.
– Kretsen har för mig varit en “tillflyktsort” att kunna utvecklats i. Dessutom har jag fått tillfälle att synas i samband med Kretsenarrangemang.
Han har nyligen även börjat samarbeta med Kulturens Bildningsförbund.
– Jag kommer att fortsätta engagera mig så mycket jag hinner och kan, säger han. – Det är så fascinerande att Kretsen har gått från liten till stor!

Den närmaste tiden kommer Johnny Glaas ägna åt det nya albumet. Men andra förändringar väntar också runt hörnet. I april väntas han bli pappa för andra gången, och han får lägga ner mycket arbete för att kunna kombinera sitt ordinarie jobb som slangmontör med familjelivet och musiken.
– Jag jobbar 300 procent, men har världens bästa sambo som alltid ställer upp. Tack vare henne kan jag få det att fungera!

En sak råder det då inga tvivel om – Johnny Glaas kommer alltid att hålla på med musik.
– Älskar man musiken så mycket som jag gör så finns det ingen som kan ta ifrån dig det. Det skulle vara som att säga “Johnny, du får ingen luft i dag…”.

TEXT: ANNA MUÑOZ LUNDGREN

Besök Johnny Glaas hemsida – www.myspace.com/johnnyglaas.

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2010 #1, Reportage. Bokmärk permalänken.