Alternativmusikfestival SUNSET PARK

morganas Umeå är en festivaltät stad, kanske en av landets främsta, som alltid legat lite steget före med uttrycken. På sin tid var Jazzfestivalen en pionjär som bröt ny mark och utmanade med det som då var väldigt provokativt och ”underground”, men har i dag blivit en respekterad och etablerad del av kulturlivet.
I dag står nya uttryck och knackar på dörren.

Sunset Park är namnet på en endags-festival i Umeå som inriktar sig på alternativmusik, främst i genrerna Electro-Goth-Wave-Metal-Alternative med närliggande områden.
Bakom arrangemanget finns Kultur-föreningen Kretsen med samarbetspartners. En ung arrangörsgrupp med ett 20-tal eldsjälar under ledning av Lina Reichwaldt har arbetat med att utveckla arrangemanget.

Årets Sunset Park festival gick nyligen av stapeln, detta år i Broparken på grund av att Döbelns Park var upptagen med kungabesök.
Bland årets artister märktes exempelvis Arcana som annars sällan framträder i Sverige med sin atmosfäriska neo-classic musik, 15-års jubilerande EBM-syntharna i Project-X och dansaren Lisa Lundberg. Men den största utvecklingen var troligen ändå helhetskänslan där konstnärlige ledaren Kai Reichwaldt tog ett helhetsgrepp om festivalområdet genom att samordna ljus, konstutställningar, installationer och känsla mot årets tema ”Dark Fairytales”.

QLTR träffade Lina Reichwaldt, festivalgeneral för Sunset Park.
Vad är Sunset Park enligt dig?
– En tillfällig manifestation av en alternativ verklighet.
Det lät luddigt, hur menar du?
– Ja det är kanske lite luddigt. Det jag menar är att vi alla har ett ramverk, en förståelse för den verklighet vi lever i, där vi har identifierat en mängd normer för vad som är normalt, vanligt, önskvärt, förvånande, ovanligt, otrevligt, omöjligt och så vidare. Det vi vill göra är att bygga om det ramverket, måla om definitionerna, och sedan låta det genomsyra alla delar av Sunset Park så att det blir en annan verklighet, begränsad i tid och rum. Vår ambition är att alla delar ska vara en så äkta del av del hela, och det hela så sammanhängande med sig själv, att det ska vara lika desorienterande att lämna verklighetsbubblan som att gå in i den.
Är du nöjd med årets festival?
– Oh ja! Det var ju som sagt tredje året, och jag tror att någonting väldigt speciellt hände i år. I och med att vi arrangörer hittade varandra och en samarbetsform som var väldigt väl lämpad för att på sikt göra Sunset till allt det kan vara, allt vi vill det ska vara, så var det som om också festivalen hittade sig själv på något sätt!
Varför gör du Sunset Park?
– Jag vet inte riktigt… det känns som kärlek, men det skulle kunna vara någon sorts psykos. Kanske en blandning av båda.
Är något bestämt inför nästa år, eller är det för tidigt att fråga?
– Nej, faktiskt inte. Med åren har vi har märkt att ju bättre framförhållning vi har desto bättre mår vi efter genomförandet, så vi har redan börjat spåna på saker. Vi försöker att prioritera just välmåendet bland såväl arrangörer som artister som besökare, delvis genom att inte försöka göra allting jättestort på en gång och arbeta sönder oss. Sunset Park får växa i takt med att vi orkar ta hand om en större festival. Första gången arrangerades den på mycket kort tid och var väl i grunden en ganska typisk minimusikfestival.  Andra året hade dansen, konsten och modet smugit sig, liksom något av en marknad. Till tredje året utgjorde modet fortfarande en liten del, medan konsten hade expanderat till att innefatta hela festivalområdet. Dansen hade vuxit till en liten minifestival i festivalen. Till fjärde året verkar det vara mode-delen som har lust att växa. Vi har redan fått en designer bekräftad till nästa år, och har kontakter med en till som vi gärna vill ta hit. Det är drygt tio månader kvar till festivalen, så vi hoppas att fler designers kommer att kontakta oss. Även teatern och litteraturen ser vi gärna som en del av framtida festivaler. Vi hade kontakt med en föreställning som vi ville ha men som tyvärr redan var uppbokad, och våra trevare mot litteraturen blev tyvärr avbrutna av att vi blev tvungna att hantera oförutsedda platskrockar samt en tvist om ljudmätningar.
Är det hemligt vem den bekräftade deisgnern är?
– Nejdå, jag bara drog iväg på en annan tanke innan jag hann berätta det. Det är ett London-baserat märke som heter Veil of Visions, men designern bakom märket kommer faktiskt härifrån Umeå.
I år hade ni temat ”Mörka Sagor”, blir det något tema nästa år?
– Ja, temat för nästa år kommer att vara ”Strange Gods”.
Vad innebär det?
– Ja den som lever får se!
Finns det inte tillräckligt med festivaler i Umeå?
– Det var en konstig fråga, skulle du fråga en författare om det finns tillräckligt med böcker i världen? Varje bok är unik, och kanske vissa är mer lika varandra än andra. Det är samma sak med festivaler. Sunset Park finns för att det finns ett behov. Skulle behovet försvinna skulle Sunset försvinna, och skulle Sunset försvinna medan behovet finns kvar kommer något annat att ta dess plats.

FOTO: REINE VINDEBRO

Läs mer på:  http://sunsetpark.kretsen.org.

Veil of Visions

Det är redan klart att en Londonbaserad designer kommer till Sunset Park 2011. Veil of Visions är namnet som Ingela Lordsdotter, bördig från Umeå, arbetar under. Hon skapar klädkollektioner med gotiska förtecken.
2005 startade hon, tillsammans med sin parter, ett eget märke som har blomstrat  sedan och de har sin nuvarande bas in norra London. Veil of Vision bjuder på ett kvalitativt detaljhantverk som fått stor uppskattning hos en bred målgrupp.
Ingela uttrycker även sina visioner genom teckning, målning, skulptering samt andra hantverk.

FOTO: TAYA UDDIN

Läs mer på www.veilofvisions.com.

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2010 #1, Reportage. Bokmärk permalänken.