Möt KENNETH från KULTURENS – Sveriges nyaste studieförbund

PORT_KEN_0280sRGB Kenneth Lundmark är chef för Sveriges nyaste studieförbund, Kulturens Bildningsverksamhet, Kulturens. Det är en rikstäckande organisation som sedan 1 juli 2010 självständigt arbetar med bland 
annat musik, drama, teater, foto, dans, bild och form. Kenneth Lundmark är en före detta norrbottning med fötterna i myllan och helikopterperspektiv.

Varför ytterligare ett studieförbund? Det finns ju redan – och sedan många år tillbaka  ABF och Medborgarskolan och allt vad de nu heter.
– Vi behövs. Det behövs förnyelse och nya viljor. Vi är enbart fokuserade på kultur. Det är också jätteskönt att vi är partipolitiskt och religiöst obundna. Hos oss behöver ingen känna att de tvingas in i ett fack. Vi sätter kulturen i första rummet och här finns utrymme för gränsöverskridande samarbeten.
– Rent praktiskt vill vi ge tillbaka mer av kakan till de föreningar som vi arbetar med. Vi håller nere alla kostnader så att så mycket som möjligt av pengarna ska kunna användas där de gör nytta, ute i verkligheten där kulturen skapas och uttrycks. Jag hoppas och tror att Kulturens kommer att vara en pådrivande aktör i kulturdebatten.

Det där med att hålla nere administrationskostnaderna till ett minimum: Hur gör ni då? Struntar i en massa papper?

– Vi vill att det ska vara enkelt att samarbeta med oss. Effektiv administration. Vi har lagt all listhantering, timrapportering och ekonomi på ett litet familjeföretag, som är experter på sånt. Personalen i Kulturens ska göra det de är bäst på, nämligen kultur och folkbildning.

Vad är folkbildning för dig?
– Ett gammalt begrepp som jag hade svårt att förhålla mig till i början. Men sett till innehållet, så står det för något fantastiskt. Det står för varje människas möjlighet att lära på sitt eget sätt och att sätta sina egna kunskapsmål. Varje människa blir också till i mötet med den andre och det är också vitalt inom folkbildningen. Folkbildning är därigenom både frihet och utveckling.
Och kvalitet?
– Det handlar om att göra bra saker, att våra samarbetsparter och medlemsorganisationer ska tycka att vi ger bättre än förväntat. Vi kan stötta föreningar att utvecklas i frågor om värdegrund, föreningsdemokrati, ledar- och kompetensutveckling, ämnesdjup och ämnesbredd.

Men varför stannade du inte kvar i Norrland och jobbade vidare som kulturspridare här?

– Jag brinner för de här frågorna. Jag vill göra det här för jag tror att Kulturens behövs. Både för individer och i samhället. Vi har bildats utifrån ett klart uttalat behov från olika kulturorganisationer i landet. Sverige är tillgängligt, även städerna utanför Stockholm. Jag vill gärna tro att min bakgrund och mina erfarenheter utanför huvudstan är en bra tillgång i förståelsen för villkoren i hela landet. Stockholm är bra, men det är inte allt.

KENNETH – VAD ÄR KULTUR FÖR DIG?

PORT_KEN_0300sRGB Jag satt i en föreningsgård i en liten by i inlandet. Det hade hunnit bli kväll och luften ute var sådär kall och kristallklar som den är i Norrland på senhösten. Det var bitigt. Vi var inte många i lokalen, men där fanns alla de människor som man kan möta i en föreningsgård av den kalibern. Panelen på väggarna fanns kvar sedan åttiotalet. Men så, jisses, vad oförberedd jag var! En operasångerska skulle köra ett race och hon gjorde det med bravur. Jag blev fullständigt knockad. Tagen. Så bra! Jag funderade om rutorna skulle hålla. Det blev en fantastisk stämning, vi var alla helt tagna. Du ser, överallt slår kulturen sig fram.

  Sommaren 2009 satt jag på gräsmattan utanför Borgholms ruin när det var konsert innanför murarna. Det var varmt och fuktigt, mörkt och grymt bra stämning. Hörde folket tjuta där inne, men det var minst lika mysigt utanför. Syrsorna spelade.

  Amanda Jenssen i regnet på Piteås gatufestival  Dansar och Ler för nån sommar sen. Say no more.

  En berättarafton, på ett café, olika människor delade sina historier med varann. Så enkelt, så nära, så fullständigt bra. Det där magiska ögonblicket när en berättelse är klar och det är helt tyst, alla begrundar.

  Att få gå på en teater och fullständigt gå in i känslan som förmedlas. Att få gå in i en annan verklighet ett tag och uppslukas av den. Det kan ge hur mycket som helst.

  Ett traditionellt midsommarfirande med dans runt midsommarstången. Fina folkdräkter och glada människor. En fin tradition som ger glädje och gemenskap. Jag gillar våra högtider.

  Teater Surras föreställningar. Ett gäng personer med intellektuella funktionsnedsättningar som ger suveräna  föreställningar – mer intuitiva och orädda. De har inte byggt upp de murar som många av oss så kallade normala har gjort. Är det skratt så är det skratt, är det gråt så är det gråt. Här har vi mycket att lära. Murar är sällan roligt.

  Var på Stockholm Fringe Festival. Fringe betyder utkant. Konst i samhällets utkant, väldigt utforskande och konstnärligt utmanande. Om det var bra eller dåligt – who knows? Men jag glömmer det inte, kommer att besöka nästa år igen. Vi behöver utmanas ibland.

  Kultur är uttryck och livskraft. Kött och blod. Det är glädje, gemenskap och energi. Vi behöver kultur för att må bra. Vi prövas i kulturen, vi utmanas och vi upptäcker. För att uppnå excellens, behövs både teknik och humaniora, hjärna och hjärta, kropp och själ. Kultur är själ och det är kropp. Och det är mänsklighet.

FOTO: MAURO RONGIONE

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2010 #1, Reportage. Bokmärk permalänken.