En dag med Yamato

Under en utbildningsdag för cirkelledare inom Kulturens Bildningsverksamhet fick de medverkande tillfälle att ta del av en workshop med den japanska trumslagargruppen Yamato.

 

 

Under yviga gester, upplyftande humoristiska ansiktsuttryck och hetsig japanska översatt till övertydligt nedkortad engelska ledde Matsushita Takeru och Hidako Gen deltagarna genom en snårskog av japanska namn på de olika trummorna, trumpinnarna och andra relaterade uttryck. Lydigt upprepade deltagarna namnen (med varierande resultat), men ofta möttes det av yviga huvudskakningar och stora gester som visade på hur orden skulle betonas och att det skulle läggas mer energi i det hela.

Denna teknik av nästan clownmässig överdrift av de klassiska stereotyperna fick snart önskad effekt. Workshopdeltagarna började slappna av lite. Då var det dags för nästa chock. Gen instruerade dem: ”Take off everything.” Efter den initiala förvirringen förklarade han att klockor, ringar och tunga kläder skulle lämnas vid stolarna för nu var det dags att ta plats på scenen.

”Trumma med kraft!”

Med typisk svensk försiktighet tassade deltagarna upp på scenen och tog plats vid trummorna. De blev tilldelade varsin uppsättning Bachi (trumpinnar) och både Gen och Takeru skakade lätt på huvudet åt hur försiktiga alla var. Efter en snabb diskussion dem emellan så förklarade Gen att trummorna var mycket stryktåliga och att man inte behövde vara rädd, de används till cirka 200 framträdanden om året.

Deltagarna instruerades nu att testa att slå på trummorna, men efter ett muller av osynkroniserade anslag så gestikulerade både Gen och Takeru åt dem att sluta. Takeru sade något på japanska och visade mycket skämtsamt hur svaga han tyckte att slagen varit. Gen intog den klassiska ställning som Taikotrummarna använder och levererade sedan ett par otroligt kraftiga slag mot trumman framför sig. De förklarade tillsammans med gester och ljud att kraften skulle komma genom hela kroppen och riktas bestämt mot trumman. Därefter räknade Gen ned och deltagarna försökte igen. Den här gången lät det bättre men varken Takeru eller Gen tyckte det var bra nog.

Slappna av

Den svenska försiktigheten till trots så lyckades Gen och Takeru till slut få deltagarna att inte bara slappna av utan också ha roligt, vilket de verkade anse var hela vitsen. Flertalet rytmer lärdes ut innan gruppen delades i två och det var dags för den riktiga inlärningen – grupperna lämnades över till Marika och Tomoko. Trots deras nätta kropsbyggnad så lyckades dessa två kvinnor inge en enorm mängd respekt och det var snabbt två väldigt lydiga grupper som tränade och tränade på de rytmer de tilldelats. Instruktionerna var mest fysiska då varken Tomoko eller Mariko verkade kunna särskilt mycket engelska men de lyckades ändå göra sig både förstådda och åtlydda.

På en förvånande kort tid lyckades medlemmarna från Yamato få denna blandade grupp som till största delen aldrig sett en Taikotrumma annat än på bild att faktiskt låta riktigt bra (för att vara nybörjare). Avslutningsvis så delades grupperna igen och deltagarna fick framföra vad de lärt sig för varandra. Sedan gjorde även de fyra Yamatomedlemmarna ett kortare framförande, både för att visa hur det skulle låta och som ett smakprov på den kommande föreställningen. Energin var överväldigande och det var med säkerhet ingen som gick missnöjd från denna workshop.

Text och foto: Ronnie Berg

Om japanska trummor

Miya Daiko – en rundad trumma av typen Nagado-daiko (long-bodied taiko) skapad av ett enda trästycke. Används ofta i tempel och vid festivaler och kan variera i storlek från tre fot i diameter upp till dimensioner på över två meter.

Okedo Daiko – en långsmal repspänd trumma som till skillnad från Nagado-daiko inte är gjord i ett stycke utan med en teknik som påminner om tunnbindning. En annan skillnad är också att skinnet inte är nitat som på en Nagado daiko utan hålls på plats med rep.

Shime Daiko – En liten repbunden trumma i ungefär samma storlek som en vanlig virveltrumma. Även den byggd i delar i stället för ett stort trästycke.

Bachi – Trumpinnar som enligt tradition skall täljas av trummaren själv för att man skall vara bekant med dem.

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2011 #1, Reportage. Bokmärk permalänken.