Frågor inför festivalerna – Petra Edström och Anton Teljebäck

Några korta frågor till Petra Edström, festivalgeneral för House of Metal:

Hej Petra! Det är det bara tre veckor kvar till det femte House of Metal, hur
går förberedelserna?

Det går bara fint. Nu när det börjar dra ihop sig skulle man behöva dubbelt
så många timmar per dygn känns det som men på något magiskt sätt blir man ändå klar tillslut.

Vad ser du mest fram emot under festivalen?

Det tråkigaste med att vara arrangör är att man sällan hinner se konserterna men jag brukar alltid ha som mål att åtminstone se en låt med varje band.
Personligen ser jag mest fram emot Triptykon.

Nu när ni sålt slut på festivalbiljetter så många år i rad, vad är nästa steg för att bli ännu större?

Vi tycker att en sak som gör House of Metal unikt är den otroligt trevliga
och intima stämningen som blir när man ”bara” är 2500, så det primära målet
är inte att växa i storlek. Däremot vill vi utveckla innehållet och vi kämpar alltid stenhårt för att få hit stora band. Sen finns det en rimlighetsgräns för vad som går att sätta på vår festival. Vi har ju till exempel inte råd eller möjlighet att boka Metallica eller Iron Maiden  till House of Metal. Andra gånger kan band som rent teoretiskt är bokningsbara vara
upptagna med skivinspelningar eller andra spelningar, men då finns de kvar
på önskelistan till nästkommande år!

Vad är det roligaste med att jobba som festivalgeneral för House of Metal?

Att pyssla ihop allt. Det är galet många saker att hålla i huvudet och så
här på slutet känns det som ”att-göra-listan” bara växer, hur mycket man än
betar av. Det allra roligaste är att träffa alla glada besökare under festivalen. Det finns ingen bättre publik!

 

Några korta frågor till Anton Teljebäck, projektledare för Umefolk:

Hej Anton! Med två veckor kvar till festivalen, har du det stressigt med
att få ihop allt?

Hej! Tja, att säga att det är lugnt är kanske att ta i. Den senaste
veckan har jag jobbat med festivalen i stort sett all min vakna tid,
men tack vare det och grymma medarbetare så är läget under kontroll så
det känns bra! Vi hade det första volontärmötet i går. Efter att ha
jobbat i en mindre grupp på ungefär tio personer sen tidigt i höstas är
det en häftig känsla att plötsligt stå inför över 60 personer som
vill hjälpa till att styra ihop det hela! Nu är det på riktigt liksom.

Detta blir den tjugofemte versionen av Umefolk, men hur ser festivalen ut om 25 år?

Ja det blir 25e året i rad på Umeå Folkets Hus. Om 25 år kommer Umeå
se väldigt annorlunda ut än idag, tänk bara hur den kommer se ut om
tre år, hela stadskärnan förändrad! Och festivalen kommer ju också att
förändras, väldigt svårt att gissa hur. Jag hoppas verkligen att den
idealitet som burit fram festivalen i vått och torrt i 25 år finns
kvar då! Jag tror det är det som avgör om en festival överlever i
längden, inte vilka politiker som bestämmer över pengarna eller vem
som är projektledare.

Vad eller vilka är det man absolut inte får missa på årets festival?

Sousou & Maher Cissoko på fredag, Kraja på lördag. Jag får den frågan
ganska ofta och jag brukar alltid svara att det är omöjligt att välja
ut några akter. Det är inte bara konserterna som är Umefolk utan hela
grejen runt om, mötena mellan människor med eller utan instrument i
händerna. Och så är det ju. Men om man av någon anledning bara ska se
två konserter under Umefolk så får man inte missa dessa.

Gällande folkmusik, är det musiken som skapar folket eller är det
folket som skapar musiken?

Oj, först tänkte jag vilken löjlig fråga men sen tänkte jag lite till.
Eller så är det kanske bara en löjlig fråga? Måste fundera lite. Vi är
ju på nåt vis ändå rotade i föreställningen att det finns olika folk,
oftast baserat på vart man är född eller vilken religion man har eller
vilken färg ens skinn är. En gemensam kultur inom en grupp kan också
vara det som gör att vi kan dela upp människor i ”vi” och ”dom”, där
musik och andra former av konst är en sorts markör för vad man är. Så
på så vis skapar musiken folket. Och det är väl ofta sån musik man
brukar kalla för folkmusik, som är eller har varit lokal i någon
mening. Fast tittar man närmare på det så stämmer det ju inte, musiken
har alltid tagit in uttryck från andra håll. Och det är ju det som är
så spännande med Umefolk och andra ställen där människor med olika
bakgrund möts och hittar på någonting ihop. Tillsammans skapar vi ny
musik, som i sin tur skapar en ny syn på vad ett folk är. Och så kan
man hålla på i hur många steg som helst, och det kommer inte bli en
grå sörja av allting utan tvärtom. Kom på Umefolk och upplev själva!

Det här inlägget postades i Alla artiklar, Kulturnyheter, QLTR 2011 #1. Bokmärk permalänken.