Kreativa Cissi

När Cecilia Gärding var tre år gammal och besökte Johannesburg för första gången fick hon inte sitta bredvid sin mamma på planet. De hade olika hudfärg.
Jag kommer aldrig glömma känslan. Det var det här som fick mig att fundera över vad rasism är och hur man kan motarbeta den.

Tillsammans med ungdomar från Umeå och Stockholm skrev hon boken “Afrosvensk i det nya Sverige” som uppmärksammats även utanför landets gränser. Nu sätts utdrag ur boken upp i Stockholm under namnet “Folkoperan Remixed” – Sveriges första hiphop-opera!

Känslan av att behandlas annorlunda fick Cecilia att fundera över vad rasism är och hur man motarbetar den. Tillsammans med ungdomar från Umeå och Stockholm har hon skrivit boken “Aftosvensk i det nya Sverige” som uppmärksammats även utanför landets gränser. Utdrag ur boken har dessutom satts upp i Stockholm under namnet “Folkoperan Remixed” – Sveriges första hiphop-opera!

Cecilia Gärding föddes 1976 i Sollefteå, växte upp i Kramfors och har även bott i Umeå under många år. Hennes pappa är svensk, men mamman kommer från Sydafrika. Cecilia fick som liten uppleva raspolitikens verkningar när hon tvingades att förneka släktskapet med sin mamma under besöken i sitt andra hemland. Men hon fick också erfara att samma typ av tankar fanns på betydligt närmare håll.
– I skolan jag gick i från åtta års ålder och uppåt hade jag klasskamrater som blev nynazister. Det var svårt att förstå att sådant förekommer även här.

Politiskt engagerad

Cecilias upplevelser medförde att hon redan på ett tidigt stadium blev intresserad av etnicitets- och identitetsfrågor, vilket har genomsyrat allt hon har gjort. Och hon har många strängar på sin lyra. Efter statsvetenskapliga studier och politiskt engagemang har hon bland annat jobbat på Utrikesdepartementet under Libanonkrisen 2006 och agerat politisk sakkunnig åt dåvarande jämställdhetsminister Jens Orback.

Musiken spelar också en stor roll i hennes liv. Tillsammans med sin bror Mikael har hon skapat hiphop-duon Khumalo. De har båda även ägnat sig åt musikaliska soloprojekt och spelat in musikvideos. Hon undersöker dessutom just nu möjligheten att göra en spelfilm med afrosvenskar i centrum. Förutom att hon har tillbringat en hel del tid på scenen har hon också samarbetat med ett antal olika institutioner vid skapandet av bland annat teater- och musikuppsättningar.
– Jag lider av kreativ-ADHD, skämtar hon efter att ha försökt sammanfatta den långa listan över genomförda och planerade projekt.

Projektet Eleza

Skrivandet har alltid varit ett viktigt verktyg för Cecilia. När hon var 20 år gammal skrev hon pjäsen “Om du var jag”. Det gav mersmak, och tio år senare sökte hon pengar via Allmänna Arvsfonden för att genomföra projektet “Eleza” som betyder “berätta” på Kizwahili. Det är en skrivkurs som riktar sig till gymnasieungdomar med afrosvensk bakgrund, och den bedrevs på två orter – Stockholm och Umeå.
– Min mamma har alltid haft en massa intressanta historier att berätta från sitt liv, och jag har ofta sagt till henne att “mamma, du måste skriva en bok!” Men hon tycker att “vem vill lyssna på mig, med min bakgrund?” Det gjorde mig upprörd, varför skulle inte samhället vilja lyssna på såna som oss! Så jag bestämde mig för att publicera en bok med ungdomarnas berättelser.

“Vad ska vi göra med invandrarna?”

Boken, som gavs ut 2009, fick titeln “Afrosvensk i det nya Sverige”. Inledningen skrevs av Cecilia själv och även det första kapitlet som behandlar främst migrationens historia och relationen mellan Afrika och Europa. Cecilia belyser också vissa delar av svensk historia som brukar utelämnas i läroböckerna.
– Vad många bland annat inte känner till är att slavhandel även förekom i Sverige under 200 år, om än inte i lika stor utsträckning. Men till och med kända svenskar som Axel von Oxenstierna hade slavar och det var drottning Kristina som godkände slavhandeln.
Faktum är att överallt i världen där folkmigrationer förekommit har främlingsfientligheten följt dem hack i häl, oavsett omfattning och skala.
– Redan på mitten av 1960-talet skapades en debatt kring vad man skulle göra med invandrare. De ansågs vara ett problem av akademin på Stockholms Universitet. Fast då handlade det om svenskar från övriga landet som flyttat till Stockholm!

Ungdomar kan påverka

Grundidén med boken och skrivarkursen var att ungdomarna skulle berätta om sina liv och de problem som de upplevt att deras bakgrunder orsakat. Men Cecilia ville också att boken skulle förmedla hopp.
– Inför fotograferingen för boken bad jag ungdomarna klä sig för att representera det yrke de ville se sig själva inom i framtiden. Någon dök upp med en sångmick, vissa i sportkläder och någon som läkare. Det var viktigt eftersom av ungdomar med utländsk bakgrund ofta förknippas med vissa kläder och socio-ekonomiska områden.
Resultatet blev ett färgstarkt kollage som fick illustrera bokens framsida. Boken blev mycket väl mottagen och används i dag även som läromedel på gymnasienivå.
– Det är viktigt att veta att också ungdomar sitter på lösningar, och kan påverka politiker när det gäller åtgärder mot rasism. De är inte bara offer utan också ambassadörer som kan lära andra människor något.

Att få sina dikter och texter publicerade i boken var förstås en ära i sig, men Eleza gav också en extra morot till de medverkade. Två av dem fick nämligen tävla om en praktikplats på MTV!
– Eftersom många av dem hade musikambitioner var en sådan chans förstås ett extra stort plus på CV:t.

Hiphop möter opera

Under ett samarbete mellan Khumalo och Norrlandsoperan kom Cecilia i kontakt med Folkoperan. De visade stort intresse för hennes bok, och tillsammans fick de idén att försöka göra ett scenprojekt av den.
– De hade inte hunnit få någon bok, ingen text, bara en infobroschyr… men de hade passionen och sa direkt att “vi är med, och kan tänka oss att tonsätta det här!”
Folkoperan och Cecilia ordnade ett musikaliskt möte mellan hiphopartister, klassiska musiker och operasångare som blev en mycket intressant och lärorik tillställning. De gjorde en workshop kring att tonsätta textutdrag, besvara frågan vad en opera egentligen är och hur man kan sjunga opera till hiphopbeats.
– Vi hade ingen koll på operamusik och de hade ingen kunskap om hiphop… så det blev verkligen ett jämlikt möte! skrattar Cecilia.

Text på svenska

I slutprocessen involverades Kungliga Musikhögskolan för att komponera musiken och välja ut de dikter som skulle tonsättas. Ungdomarna skrev också nya dikter för att komplettera projektet.
– Kungliga Musikhögskolan lyckades verkligen med konsten att känna stämningen mellan raderna i en dikt, konstaterar Cecilia.
Cecilia och Khumalo (samt producenter på Upsweden som Patrik Öberg) stod dock själva för de hiphopbaserade musikdelarna. Till skillnad från den form av hiphop Cecilia normalt ägnar sig åt är texterna i operan på svenska, och återges på det sätt som ungdomarna skrev dem. Och så ska det förbli, även om föreställningen någon gång i framtiden skulle gå på export utomlands – förfrågningar har redan kommit från bland annat Portugal och Seychellerna!

Etnisk generalisering

Cecilia menar dock att det inte är speciellt förvånande att projektet väckt internationellt intresse. Att ha en förälder från ett annat land eller födas som andra generationens invandrare innebär ofta en känsla av utanförskap som delas av de flesta ungdomar i liknande situationer, oavsett världsdel. Många har svårt att identifiera sig med befolkningen i det land där de växer upp, men att flytta till sitt andra hemland är inte ett alternativ eftersom de inte känner sig hemma där heller. En stor del av dem har bristande eller inga kunskaper i sitt andra lands språk – ett val som de inte gjort själva eftersom de fötts in i ett annat modersmål. Ett annat problem är att man tenderar att “etnifiera” och sammanfatta allt som rör invandrare under samma begrepp, utan hänsyn till vilket land de kommer från eller vilken kultur och språk de hör till. Cecilias nya bok, “Etnus”, som släpps inom en snar framtid, kommer att behandla just denna etniska generalisering och dess konsekvenser för möjligheterna att kunna skapa ett Sverige för alla.
– Det har gjorts alldeles för få studier om dessa människors hälsa och de psykiska problem som deras situation har orsakat. Vi politiserar dessa problem alldeles för lite.

Ambassadör för ADYNE

Cecilia har nyligen blivit ambassadör för dessa ungdomars röster genom det europeiska organet ADYNE – det afrikanska ungdomsnätverket i Europa. Hon arbetar vidare med opera- och filmprojektet tillsammans med Kulturens Bildningsverksamhet.
– Det är viktigt att vi nu politiserar ungdomarnas situation i Europa så vi kan skapa en bättre framtid där alla har rätt att bli vad de vill. Där är kulturella uttryck viktiga för att skapa samförstånd och tolerans.

Text: Anna Muñoz Lundgren Foto: Nikdesign

Om Cecilia Gärding

Ålder: 34 år
Yrke: Politiker, musiker och projektledare (med mera!)
Brinner för: Etnicitets- och integrationsfrågor.
Aktuell med: Sveriges första hiphop-opera, “Folkoperan Remixed” som hade premiär den 29 april i Stockholm.

Om “Folkoperan Remixed”:

“Folkoperan Remixed” är baserad på boken “Afrosvensk i det nya Sverige” och hade premiär på Folkoperan i Stockholm den 29 april.
Handlingen utspelar sig i en Tim Burton-inspirerad miljö och baserar sig på texter som skrivits av de medverkande i Cecilia Gärdings bok “Afrosvensk i det nya Sverige”.

Mer information finns på Folkoperans hemsida, www.folkoperan.se/forestallningar/folkoperan-remixed.

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2011 #2, Reportage. Bokmärk permalänken.