Att vara i en ny stad leder till UTVECKLING

Att byta stad och plötsligt befinna sig i ett helt nytt sammanhang kan verka både skrämmande och förvirrande.
– Men det kan också bli en möjlighet att “uppdatera” sig själv och stärka sitt självförtroende, säger Sofia Nording, PTP-psykolog vid Stressrehab i Umeå.

De flesta av oss kommer någon gång i livet att uppleva hur det är att bryta upp från en plats där man har etablerat sig och känner sig hemma. För många sker denna förändring direkt efter avslutade gymnasiestudier när man blivit antagen till ett universitet eller högskola på annan ort. Men även om man förberett sig, och kanske också sett fram emot flytten, så kan det i vissa fall bli något av en kulturchock.
– Man kan uppleva att allt från dofter till dialekter är annorlunda, och känna sig jättevilsen, säger Sofia.
–Hur gör man med vardagliga saker som till exempel “var går jag bäst och handlar?” eller “var går jag första dagen som student?” Innerst inne kan det kännas skitläskigt!

Nya sociala koder

Som nyinflyttad har man oftast precis också påbörjat nya studier eller fått ett nytt jobb. Det finns många prestationskrav och förväntningar som man måste leva upp till. Dessutom ska man anpassa sig till en ny situation med en massa nya sociala koder. Det gäller att känna efter var man står och vem man vill vara i sammanhanget – en fråga vars svar sällan är okomplicerat eller självklart.
– En student berättade att hon kom hit första dagen när hon började sina studier, säger Sofia.
– Hon hade kommit smygande på campus och ställt sig i ett hörn och rökt. Under tiden hade hon observerat andra och funderat på saker som “Hur gör man i den här stan och som student? Hur går jag? Vad ska jag ha för kläder på mig?” Det kan vara sådant som man undrar över hur man ska ställa sig till. Och sen måste man bestämma sig för om man vill smälta in, eller bara knäcka koderna.

Kan bli förvirrad

Innan man kommit in i den nya vardagen så måste man räkna med att man kanske inte riktigt har samma ork eller prestationsnivå, menar Sofia.
– Många kan bli väldigt rädda och tveksamma. Allt som skett automatiskt, från stort till smått, har förändrats, och det tar på krafterna. Det kommer antagligen vara värst under de första veckorna, när man blir helt omvärderad med allt det här nya. Man kan känna sig lite förvirrad och okoncentrerad, tappa saker och glömma saker.
Under en tid måste man alltså räkna med att ha lite högre belastning på sig själv.
– Kanske måste man vila lite extra och tacka nej till vissa saker tills man känner att man kommit i balans igen.

Stärker självförtroendet

Men när man kommit över alla eventuella inkörningsproblem brukar ett miljöombyte oftast bli en positiv erfarenhet.
– Man får tänka på hur otroligt stort det är – att man kanske har brutit med en roll som man haft på en annan plats. Man får tillfälle att “uppdatera” sig själv och skapa den man är i dag. Då får man fundera vad man vill ha med sig sedan tidigare och vad man faktiskt vill göra upp med.
Man har gjort ett aktivt livsval, och att känna att man har kontroll över sina egna beslut stärker självförtroendet.
– Förändringar innebär alltid en viss grad av stress, men det behöver inte vara av ondo så länge som man har möjlighet att återhämta sig. Det kan bli så att man tänker att “jag klarade av det här, då kan jag klara vadsomhelst!”

Sociala kontakter viktiga

Vad är det då som avgör om man trivs i sin nya miljö och börjar känna sig hemma? Där verkar de flesta vara överens om att det handlar om att bygga upp ett socialt kontaktnät med vänner och bekanta. Det är en mycket viktig del av att skapa en identitet och att lära känna sig själv, och det blir som en skyddande faktor.
– Man brukar säga att  det spelar ingen roll vad man gör – huvudsaken är vilka människor man träffar. Många behöver någon de kan vända sig till och säga “hej, jag vill berätta om min dag…”

Bör söka sig utåt

Hur pass många människor man vill ha runtom sig varierar ju förstås från person till person. Vissa vill flytta till egen lägenhet medan andra hellre bor tillsammans med någon. En del föredrar att bo i korridor. Men oavsett vad man väljer är det viktigt att inte isolera sig, säger Sofia.
– Man kan utgå från sina intressen, ta kontakt med folk eller vända sig till lagkamrater inom sporter eller aktiviteter. Umeå är känd för att vara en “bra” stad att komma in i. Här finns lite av varje, utan någon extrem inriktning. Man har många möjligheter att hitta rätt. Jag tror det finns en stor acceptans här för hur man vill vara.

Viktigt bredda kontaktnätet

Om man kommer till Umeå som student blir universitetsmiljön en naturlig grogrund för sociala kontakter och nätverk. Men om man till exempel lämnar studentlivet bakom sig för att börja jobba kan man plötsligt känna sig ganska ensam igen. Ett bra knep är att försöka utöka kontaktnätet redan under studietiden så att man lär känna fler människor än de man studerar med.
– Det var någon som berättade om en kille som flyttade till ett nytt ställe, och bodde hos en kompis. Det gick ju bra första tiden när det redan fanns en struktur. Men sedan flyttade han till eget boende och då blev det jättejobbigt. Han blev passiv och tog inga egna initiativ. Och det blev väldigt deprimerande. Man behöver ta sig ut för att skapa de här nya relationerna.

Finns hjälp att få

Något som ganska många frågar sig inför en flytt är vad man ska göra om man känner att saker och ting inte fungerar, och att man inte passar in? Det viktigaste, anser Sofia, är att låta processen ta tid så att man får chans att anpassa sig. Det är förstås alltid en individuell resa, och svårt att sätta upp en definitiv tidsgräns.
– Men om det fortfarande känns fel efter kanske ett år så måste man lita på känslan och ta den på allvar. Det är inte alltid så lätt att ta reda på vad som ligger bakom, för oftast är det flera saker.
Det finns också hjälp att få för de som behöver någon att prata med.
– Om man är student så kan man vända sig till Studenthälsan och så finns även Psykologimottagningen på campus. Det är helt normalt att det känns lite konstigt från början, och det är inte alls säkert att man trivs det första man gör. Men med lite tid kan det upplevas helt annorlunda.

Text: Anna Muñoz Lundgren
Foto: Ronnie Berg

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2011 #3, Reportage. Bokmärk permalänken.