Umeås mest iskalle SKULPTÖR

Reidar Rovas is- och snökreationer är ett mycket uppskattat inslag i vinter-Umeå. Man har också kunnat beskåda hans verk vid isskulpturtävlingar i Petrozavodsk i Ryssland.
– Varje skulptur är unik och det skulle inte vara roligt med massproduktion.

Reidar jobbar till vardags som projektutvecklare för centrala Umeå. Han är också projektledare för Umeå Höstljus. Allt sedan festivalens födelse för fem år sedan har hans vackert belysta isskulpturer varit ett återkommande inslag. Det är också Reidar som står bakom den populära snöborgen som uppfördes vid kajen i vår. De flesta av Reidars kreationer får se dagens ljus i det fryshus (med tillhörande ateljé) som han införskaffat så att han kan förvara isen året runt.
– Jag köper is i block från Jukkasjärvi och ställer in dit… och sen hittar jag på det ena tokiga före det andra, skrattar Reidar.

Har gått i arv
Reidars far var smed – ett yrke som gått i släkten i generationer – och han var också känd för sina vackra svepaskar. Även Reidars mor hade ett stort intresse för konsthantverk. Det konstnärliga arvet levde vidare genom Reidar som under åren har ägnat mycket tid till att jobba med skinnhantverk, göra smycken och att slöjda knivar. Men det var först runt 2004 som han upptäckte tjusningen med att jobba med is och snö.
– Vi skulle göra en isbana på Renmarkstorget, och Peter Karbin var där och gjorde isskulpturer. Då tänkte jag att “kan han så kan jag!” Och så gjorde jag min första lilla skapelse hemma på Haga, berättar Reidar.

Känslan viktigast
Idéer har Reidar gott om och han blir ofta anlitad för att tillverka skulpturer till många olika typer av evenemang. Inför ett EU-ministermöte på temat “global uppvärmning” byggde han in ett upplyst miniatyrhus i ett isblock.
– Sen ringde dom från Stockholm i samband med ett annat möte och ville ha ett likadant!
I samband med en vindkraftverksinvigning i Robertsfors gjorde han en småskalig modell av turbinen i is. Det har blivit skålar, damskor, kommunemblem, fåtöljer, vackert utsmyckade pelare och även en “Herbie” i snö. Inför Höstljus brukar det ofta bli kärlekspar eller iskvinnor. Det blir aldrig samma figur två gånger, och Reidar menar att det viktigaste är att en konstnär skulpterar med känsla. Han skulle aldrig kunna massproducera något.
– Och så är det så att ju mer man håller på, ju mer törs man. Men steget från att skapa något till att ställa ut skulpturen på stan kanske är lite jobbigt för många. Fast idag vet jag ju att det är ett uppskattat inslag i stadsdelen.

Motorsågar och specialsvärd
Ett isblock från Jukkasjärvi är ungefär två kubikmeter stort. Det kostar cirka 7 000 kr att beställa, men Reidar är noga med att påpeka att man får ut ganska mycket ur ett block.
– Man skär ju inte bort allt runtomkring för att skapa något litet, litet i mitten!
De flesta förknippar nog isskulpterande med motorsågar. Men lika nödvändiga är de mindre verktygen som olika fräsverktyg, specialsvärd, isjärn och andra särskilt utformade redskap för finarbetet.
– De måste vara absolut knivskarpa, så slipade att man nästan inte ser eggen. Det är det viktigaste.

Naturen skapar egna former
Is har inga fibrer vilket gör den till ett mycket lättjobbat material. Den bästa arbetstemperaturen ligger på ungefär minus en till två grader. Ju kallare det är desto sprödare blir isen, vilket ökar risken för sprickor under bearbetningen. Och vad gör man egentligen om en isskulptur går sönder?
– Det har hänt att jag pajat något under arbetets gång och då går det oftast att laga, säger Reidar. – Det är värre om man råkar ta bort för mycket… med motorsågen får man inte gå på för hårt!
Många ser ett visst vemod i att minsta skiftning i väder och vind förändrar en isskulpturs utseende. Men Reidar tycker oftast att det snarare är en fördel.
– En skulptur är alltid som vackrast när den stått ett par dagar. Ibland kan naturen skapa egna konstverk från det jag har gjort. Till exempel gjorde jag en skål som blev ett perfekt format löv när den börjat smälta!

Rekryterat snötrampare
Snöborgen och snöhusen som Reidar byggt i centrum och dess närhet är, som namnet antyder, byggda av hårt packad snö. Konsistensen påminner nästan om cement eftersom den är helt tömd på luft – vilket i sig inte är en lätt bedrift. För ett par år sedan rekryterade Reidar ett stort antal entusiastiska umebor som kom och trampade snö inför bygget av ett snöhus längs Rådhusesplanaden.
– Men inför snöborgen förra året körde vi med snöslunga, skrattar han.

Vill besöka Harbin
Att vintern är en höjdpunkt för Reidar är ju något av en självklarhet.
– Men det får inte vara för kallt. Max minus tio, säger Reidar som inför den kommande vita årstiden planerar flera nya projekt.
– I år blir det ingen snöborg vid kajen, men vi tänker i stället bygga en på Renmarkstorget!
Vid två tillfällen har Reidar också representerat Umeå i den ansedda isskulpturstävlingen i Petrozavodsk i Ryssland.
– Drömmen är att också få besöka staden Harbin i norra Kina där världens förmodligen största isskulpturstävlning finns!
Snöskulpturtävlingen i Umeå blir ett återkommande inslag, men redan innan dess lovar Reidar att någon av hans skulpturer kommer att pryda centrumområdet.
– Man kan väl säga att jag har en ny kvinna på gång!

Text: Anna Muñoz Lundgren

 

Reidar Rova

Yrke : Projektledare som också är känd för sina is- och snöskulpturer.

Började göra isskulpturer : 2004

Inspireras av: Isens möjligheter och förmåga att förändra sig med tiden, den har ett eget liv!

Höjdpunkter : Det är svårt att jämföra skulpturer med varandra. Var och en har sin tjusning!

Drömmer om : Att besöka Harbin och världens största isskulpturstävling i norra Kina samt att ställa en skulptur på Operaplan i Umeå.

Foto:

Bild på Reidar Rova: Göran Boström
Övriga bilder: Reidar Rova

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2011 #4, Reportage. Bokmärk permalänken.