Umemodellen Porträtt: Hanna Rindeskog

Hanna Rindeskog
En digital konstnär som tog steget från sin brors fotspår till en förstasida.

Namn: Hanna Rindeskog
Ålder: 20 (snart 21)
Började med foto: 2007
Gick med i Umemodellen: 2009
Vad har Umemodellen betytt för dig: en chans att utveckla en egen teknik
Inspireras av: Pappa och storebror
Höjdpunkt: Att vinna 4sounds bildtävling
Framtiden: fortfarande aktiv fotograf och hittat en balans mellan foto och Digital Painting

Hanna är i grunden en kreativ person och höll redan innan fotointresset dök upp på med en konstform som kallas för Digital Painting, det vill säga att skapa bilder helt digitalt via program som exempelvis Photoshop. För henne är detta en passion medan fotograferandet just nu är mer av ett intresse och en hobby. Hennes stil ligger mycket åt anime/manga-hållet och vid frågan hur länge hon hållit på så blir svaret ett skratt och beskrivningen att det är längre än hon bekvämt kan komma ihåg.

Introduktionen till foto kom sig rätt naturligt från hennes äldre bror och hennes pappa som båda är aktiva fotografer. Intresset smög sig på och Hanna började att fråga hur saker fungerade. Hanna säger att hon fått bra hjälp och starkt stöd från dem båda i sin utveckling som fotograf. Det föll sig dessutom rätt så normalt att följa i deras fotspår.

En av de första kontakterna med Umemodellen var när hon hörde berättas om skräckworkshoparna i Hällnäs (Hellnäs) från sin bror som redan var medlem i föreningen sedan en tid tillbaka. Det fanns dock en ömsesidig känsla av att det skulle bli lite konstigt att vara med och aktiva inom samma förening även om intresset redan fanns. Så det första Hellnäs hon hörde om (Hellnäs II – the return) ”fick” hon inte åka på trots att hon ville. Det påföljande året då hon till slut blivit medlem var det platsbrist som stoppade henne.

Det var inte bara temat på Hellnäs som lockade även om det enorma huset med sina annorlunda miljöer hade omtalats rätt så ordentligt, utan även det faktum att det var största eventet på året.

-Det känns synd att jag missade det. Gemenskapen hade varit väldigt kul, bara det att åka iväg flera fotografer och modeller och vara borta över ett par dagar verkade väldigt speciellt.

Det är lätt att uppfatta Hanna som tillbakadragen då hon själv besvarar frågan om sin roll i föreningen med beskrivningen ”den blyga lillasystern som sitter tyst i hörnet”. Blygseln har dock gett med sig under tiden och hon säger att hon fått utvecklas i sin egen takt och inte längre är fullt lika blyg eller tyst.

En anledning till att hon är tyst och till synes tillbakadragen är att hon tar det seriöst, fotograferandet är något som intresserar henne och hon vill utvecklas och sitter därför hellre tyst och lyssnar än att kasta sig i hals över huvud. Genom att engagera sig i föreningen och specifikt mer med denna tidning (QLTR) säger hon att hon fått mer ansvar, något som Hanna tycker känns bra och som ytterligare ett steg i utvecklingen.

– Att hålla i en workshop vore trevligt någon gång, men jag känner mig inte riktigt färdig för det… än.

Som en av de yngsta fotograferna har Hanna enligt sig själv en fördel av flera anledningar. Det finns mer att lära sig och fler att lära sig av då. Det är vanligt att äldre mer gärna delar med sig av sin kunskap till någon som är yngre istället för en jämnårig som omedvetet uppfattas som en konkurrent. Att vara yngre är också en fördel för att hon då lär sig allt redan tidigt, en gratisskjuts så att säga.

Hon har bland annat lärt sig en del om det juridiska och tekniska som omger foto, kanske på en nivå som gemene man inte skulle tänka på men det hon beskriver som bäst av allt är möjligheten att få lära sig olika tekniker och på så sätt hitta sin favorit. Hanna fastnade för makrofoto (extrema närbilder som lyfter fram väldigt mycket detaljer) på grund av utmaningen det medför.

–Det är utmaningen som gör det så speciellt, man får ta många bilder innan det blir bra och testa sig fram då så små förändringar kan göra så stora skillnader. Man måste helt enkelt prova sig fram.

Hon beskriver dock att hon skulle vilja lära sig mer om modellfoto och vardagsfoto, kanske också jobba lite mer i studio.

Att vara liten och inte göra så mycket väsen av sig kan dock vara både en för- och nackdel som fotograf. Nackdelen är att att man kan råka bli överkörd av någon som är lite säkrare på sig själv eller bara bättre på att ta för sig. Det dåliga med att vara osynlig är att man kan känna sig osynlig också.

Fördelen är dock att det är lätt att andra underskattar en vilket gör dem förvånade när man levererar vilket skapar en större wow-effekt. Något Hanna säger känns bra då det ofta leder till mer beröm vilket hon med ett leende påpekar alltid känns bra

Hanna har också uppvisat en talang för konsertfoto då hon med en av sina bilder från House Of Metal 2011 vann tävlingen ”Live cover” arrangerad av 4sound. Vinsten var förstasidan på deras katalog ”Instrumental”. Hon berättar att det inte bara kändes stort på grund av publiceringen utan också för att det enligt henne själv var en av kanske topp tio bästa bilderna hon tagit, något som gör det hela ännu bättre.

Förutom bilden på Dark Tranquility (tävlingsvinnaren) så har även kult-bandet Immortal länkat/delat bilder hon har tagit av dem via Facebook med namn och allt. Även det en rätt så bra komplimang

Som svar på den avslutande frågan om eventuellt tips för nybörjarfotografer så blir Hanna först tyst en stund medan hon tänker efter innan hon svarar:

– Fota det du gillar. Det som får dig att vilja fotografera, oavsett vad det är. (inom lagens gränser skrib. not)

 

Text: Ronnie Berg Foto: Hanna Rindeskog

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2012 #4, Umemodellen. Bokmärk permalänken.