Burmans Musik

Butik med anor
Burmans Musik, belägen i centrumkärnan på Kungsgatan 56, fyllde 63 år fredagen den 29:e september. Denna lilla pärla till skivbutik är den äldsta skivbutiken i hela vårt avlånga land.

Stefan Nilsson
Ålder: 48 år.
Familj: Sambo. Vi har varit tillsammans i 25 år. Två barn, David går i ettan och Emmy i sexan.
Favoritartister:
Från förr: Dave Edmonds. Get it från 1977 är den bästa som någonsin gjorts! (Stefans son David är för övrigt döpt efter denne Dave Edmonds).
Av idag: The XXX med Coexist och The Vaccines.
Talang med störst potential: Slow Fox med Sofia Henriksson.

Att Sveriges äldsta skivbutik finns i Umeå av alla städer bör vara en fjäder i hatten, i synnerhet för de tre huvudägarna som drivit Burmans Musik genom åren, men även för umeåborna i allmänhet.
-Det har varit otroligt tufft många gånger men samtidigt är det ju det här, att jobba just på Burmans, som jag drömt om sedan jag var liten grabb, säger Stefan Nilsson som suttit vid rodret sedan 1999.

Stefan Nilsson är en smått osannolik eldsjäl vad gäller musik i det stora hela och inte minst i besittandet av musikkunskaper. Hans skivsamling är troligen den i särklass största i Västerbotten och frågan är om det finns någon i hela Sverige som kan mäta sig med denna så kallade ”musiknörds” allvetenskap vad gäller musik och musikens historia.
-Visst har jag många gånger funderat på att skriva någon bok. Jag skulle kunna göra hur många böcker som helst men jag tror inte det finns någon efterfrågan. Så otroligt mycket kunskap jag sitter på tycker man ju att det borde finnas någon som är intresserad men…, konstaterar Stefan krasst.

Som tioåring lyssnade Stefan bland annat på Kiss och hade redan då avverkat hela 50-talseran och arbetat sig hela vägen upp till Kiss och de andra storheterna under den aktuella epoken. För att få en bild av när denne eldsjäls musikintresse tog sin början behöver vi backa bandet, till tiden innan Stefan tog sina första steg.
-Mamma fick mig när hon var 19 år, fram till dess hade hon jobbat på Domus skivavdelning. Hon var inte alls speciellt musikintresserad men som liten satt jag med hennes småsinglar och rullade de efter golvet tills de gick sönder. Så var det tills jag förstod att man kunde spela musik med dem, minns Stefan glatt nostalgiskt.
Redan som åtta-nioåring ordnade Stefan klubbkvällar i kvarteret beläget i Holmsund där han för övrigt är uppväxt och var bosatt fram tills han skulle börja åttan på mellanstadiet. Under dessa klubbkvällar bjöd han in några äldre kompisar och spelade småsinglar som han på något sätt ”alltid lyckades komma över”. Född oxe (tjuriga som få/ger sig sällan) och sann eldsjäl som han är.

-Jag for runt till kompisar och gick igenom deras föräldrars skivsamlingar och såg till byta till mig någon om det var intressant, konstaterar Stefan.
Ett par år senare stod Stefan i klassrummet och föreläste om sina favoritartister. Denna redovisning tog inte mindre än två hela lektioner!
-Jag hade gjort egna lexikon med minst 40 artister, de låg nog och sov allihop innan jag var klar, ler Stefan.

Med detta driv och intresse för musik vore det väl ändå en aning märkligt om Stefan aldrig någonsin provat på att skapa en egen musikkarriär.
-Som liten grabb i Holmsund skapade vi ett fiktivt band under punkeran. Det blev ett skivomslag, inte mycket mer. Namnet tog vi från Sex Pistols och Kiss, Love Gun. Seven Guns blev vårat namn, vi var fyra stycken men detta var det ingen som tänkte på, säger Stefan och skiner upp av pojkminnet.
Flera år senare, på dagen fyllda 40 år, fick Stefan en elgitarr i present av sina vänner. En present som överräcktes på Droskan av ingen mindre än Albert Lee!
-Jag har fått råd och tips hur jag ska göra och jag vet ju exakt hur det ska låta men…jag har otroligt stela fingrar och det gör att det blir svårt när man ska spela gitarr och få det att låta som man vill, säger Stefan.

Drömmen har ju ändå blivit sann för Stefan Nilsson, som under lång tid trodde det var kört att få in en fot på Burmans musik.
-Varje sommar nekades man, dåvarande ägaren Stanley tog ju bara in snygga tjejer men jag ger mig sällan.
I gymnasiet fick Stefan dock in en fot på Star Music där han tillbringade mer tid än i skolan. Sen var han med och startade upp Sids Musik, plus att han jobbade 100% som mentalskötare vid den här tidpunkten.
-Jag köpte skivor för, alla gånger…50 000 per år, säger Stefan.
Tillslut kom chansen Stefan väntat på hela sitt liv, året var 1989, och Stanley sa äntligen ja på frågan; Får jag?
-Jo så blir det, svarade Stanley. Så jag sa upp mig som mentalskötare och började jobba på Burmans. Efter tio år gick Stanley i pension och sedan dess har jag drivit Burmans Musik, avslutar eldsjälen och musikkännaren av högsta rang, vid namn Stefan Nilsson.

Text: Fredrik Westman Foto: Hanna Rindeskog

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2012 #4, Reportage. Bokmärk permalänken.