Rapport från House Of Metal, fredag.

Trots mina anknytningar till Umeå så är det märkligt nog första gången som jag besöker House Of Metal och bortsett från att jag genom åren naturligtvis missat en massa grymma spelningar, så inser jag att jag framför allt har gått miste om Sveriges kanske trevligaste festival. Den goda stämningen börjar redan utanför entrén, trevliga vakter, trevligt festivalcrew, trevlig barpersonal och som sagt, vilken stämning! Till och med de mörkaste getdyrkarna går runt och ler som vore de på bönemöte. All cred till arrangörerna för en förträfflig festival!

IMG_5080

Dagen börjar emellertid med den tråkiga nyheten att Katatonia ställt in sin spelning pga sjukdom. House Of Metal lyckas dock, till min oförställda glädje, trolla fram en lämplig ersättare som en kanin ur hatten. Kl. 22:00 står Entombed på Idunscenen i stället. Jag har sett Entombed åtminstone tjugo gånger och det är bara att inse att de som vanligt krossar allt i sin väg. Om hälften av alla dödsmetalband var ens hälften så bra som Entombed så skulle världen vara trevligare att leva i. Nuff said.

4Extrakt_Hanna_Rindeskog_HoM_2013

En annan trevlig överraskning är Thrashspolingarna Extrakt. Killarna är knappt myndiga men leverear old school-thrash som om det inte fanns någon morgondag. Riffandet känns igen från band som Slayer och Venom men framförallt så märks influenserna från den gamla Tyska thrashen, de här killarna kan sina Kreator och Sodom bättre än en gammal farbror som jag, som trots allt var med när det begav sig. Det är samspelt och tight och det går fort så in i helvete. Basisten imponerar storligen, hur kan man vara så snabb i fingrarna när man är så ung? Fortsätter Extrakt på det här viset så kommer de att bli en ny svensk metalexport. Det enda jag möjligen kan anmärka på är valet av namn, Extrakt är inte ett namn som ger de kompromisslösa och brutala vibbar som musiken förmedlar.

IMG_5045

Ett band som jag sett fram mot att se live är Aeon och när de kickar igång på Studionscenen så är det precis så galet välspelat som jag förväntat mig. Det finns en uppsjö med band som låter fantastiska på skiva men som inte klarar av att leverera samma sak live, Aeon är inte ett av de banden. Som musiker överväger jag att lägga ner när jag ser det här. De är tighta och tekniskt skickliga på en nivå som skulle få Meshuggah att nicka gillande och låtmaterialet är fantastiskt. Det finns bara ett aber; de är skapligt tråkiga att titta på. Sångaren inleder i 180 men klarar inte av att hålla tempot under mer än ett par låtar. Karln står still! Hur är det en möjligt när man spelar den typen av musik? Luckorna mellan låtarna blir näst intill plågsamt långa, har de inte bestämt vilka låtar de ska spela eller vad står de och konfererar om? Det måste än en gång understrykas att de spelar som gudar, dessutom är ljudet sanslöst bra, men det händer alldeles för lite på scen.

IMG_5224

Sist ut på Idunscenen är norska Mayhem, som knappast behöver någon närmre presentation. Attila Csihar träder ut på scenen iklädd en grotesk mask som ser ut vara gjord av hopsydda bitar av grishud, mantel och stola. Han är insmetad i blod och onämnbarheter och ser på det hela taget ut som något hämtat från Clive Barkers mardrömmar. Mayhem låter som de alltid låtit och gör det de alltid gjort och det borde vara hur bra som helst. Borde? Problemet är att ljudnivån är så låg att jag undrar om PA:t har pajat och teknikern valt att skicka ut scenljudet i stället. Faktum är att scenljudet ibland hörs lika mycket som utljudet. Mayhem förtjänar ett betydligt bättre ljud än så och tyvärr gör det kassa ljudet konserten som helhet till en fullständig besvikelse. Jag går ner till baren i sann Black Metal-anda, förbannad, sugen på att slå någon på truten och irriterad över bortslösad tid då jag kunde druckit öl i stället.

Helhetsintrycket blir dock trots vissa besvikelser att dagen slutar som den började, med en genuint trevlig stämning och ett fantastiskt arrangemang.

ANDREAS WANDEGREN

Det här inlägget postades i House of Metal 2013, Liverapporter. Bokmärk permalänken.