MADE 2013 – Onsdag

Masculines
Plats: Teatern

De kvinnliga dansarna i numret Masculines bjuder på en kraftfull dans som väcker känslor. Temat för dansen är mannens syn på kvinnan som ett erotiskt objekt. Dansarna genomgår förändringar genom hela numret, från att vara sensuella och gudinnelika till att vara sexleksaker till att vara tuffa kämpar. Sex står utan tvekan i centrum. I de olika porträtteringarna finns det alltid en kvinna som sticker ut och som i mina ögon ifrågasätter när hon betraktar de andra dansarna.

De mest påtagliga känslorna jag får är obehag och hotfullhet. Musiken ackomponjerar kraftfullt dansen och det repetetiva får mig ibland att känna mig nästan illamående. Det är något sorgligt över numret. Kvinnorna på scen går från att vara sexobjekt till att bli tuffa tjejer med kämparattityd, men i slutändan går allt tillbaka till sex och samma rörelser som i början av numret. Synen på kvinnan förändras inte i grunden, den tar bara en annan form. Även den självständiga kvinnan blir till slut ett objekt.

En föreställning som denna lämnar plats åt tolkaren. Förmodligen har alla i publiken sina egna tolkningar och intryck. Det är inte säkert att alla ser exakt samma sak, men jag tror att budskapet är svårt att missa. Jag är imponerad av de kraftfulla dansarna och också lite tagen av deras budskap, men varken chockad eller förvånad. De fick stående ovationer från publiken, så nog gjorde de ett intryck på fler än mig.
Ladysmith Black Mambazo
Plats: Konsertsalen

En röst i en högtalare hälsar dem välkomna och nio stycken män kliver ut på scenen. De säger ingenting utan inleder direkt med sång. Det allra första jag lägger märke till är den mörka djupa basen som dånar genom rummet. Vokalensemblen sprider en atmosfär av Afrika.

Ladysmith Black Mambazos mål är att sprida Sydafrikas kultur och budskap om fred och kärlek. De sjunger berättelser om att vi alla är bröder och systrar och lika i Guds ögon oavsett färgen på vår hud. Det är kraftfullt, imponerande, varmt och mjukt på samma gång.

Det är ett gäng skojfriska män som tar över den fullsatta konsertsalen. De skämtar och retas med varandra och charmar publiken till skratt. Deras dans och rörelser, som ofta involverar hopp och höga sparkar, får mig att känna mig både seg och stel. Det är ett fantastiskt roligt och stämningsfullt framträdande som publiken bjuds på, som tackade för vad de fått uppleva genom att ge ensemblen stående ovationer.

The Table
Plats: Black Box

En brittisk docka, tre män och ett bord. Det är vad som finns på scenen. Dockteatern The Table bjuder på många skratt och jag ler förmodligen hela tiden. Det är fantastiska scenkonstnärer som vi har framför oss. Dockan styrs av tre män och dess rörelser är imponerande att iaktta, trots att det är en liten docka gjord i kartong.

De improviserar genom föreställningen, vilket kan ge väldigt festliga effekter som gör att dockspelarna själva har svårt att hålla minen ibland. De använder sig fascinerande nog av hela scenen, trots att det är ett ensamt bord i dess mitt som är föreställningens fokus. Vid en vända springer dockan under bordet, vilket innebär att två av de tre dockspelarna, två fullväxta män, kryper med också. De är inte rädda för att ge sig hän i sin scenkonst.

De är väldigt duktiga improvisatörer och publiken skrattade mer eller mindre konstant åt den lilla dockan. Jag är som jag redan nämnt mäkta imponerad av deras scenkonst. The Table är min personliga favorit under kvällen och ett härligt slut på onsdagen.

Text: Sandra Aronsson
Fotograf: Per Lundström

Det här inlägget postades i Liverapporter, MADE 2013. Bokmärk permalänken.