Kvinnor som hatar kvinnor, krönika av Kari Berg

Kvinnor som hatar kvinnor

De flesta som läser detta har nog varit i kontakt med någon form av ”mobbing”. Nu måste jag bara börja med att säga att jag ogillar ordet ”mobbing” då jag anser att ordet förtar allvaret i det hela.

Ordet mobbing bagatelliserar också hur människor utsätts för sådant som i andra sammanhang skulle klassas brottsligt. Det blir inte taget på samma allvar när det ges benämningen ”mobbing”, när det sker inom skolans väggar, eller på arbetsplatsen under rubriken ”arbetsplatsmobbing, något jag definitivt tycker är anmärkningsvärt att samhället inte tagit itu med mer. Det är trots allt 2013 och det var länge sen vi började tala om mobbing…  Men ännu konstigare blir att i en värld där vi talar om jämställdhet som en stor fråga finner jag att det verkar oerhört vanligt att kvinnor ägnar sig åt att hata kvinnor!
Som jag nämnde tidigare har de flesta troligtvis varit i kontakt med mobbing, antingen som mobbad, mobbare eller från att ha sett det utifrån. Man tycker kanske att detta beteende är något som borde gå över efter att man slutat skolan och vuxit upp, men hur kommer det sig att vuxna människor kan fortsätta bete sig på samma sätt?

Jo, det ÄR en skillnad på män och kvinnor, oavsett om man pratar det fysiska eller psykiska, men det är även en skillnad mellan hur man blir uppfostrad. Jag tänker inte debattera graden dem emellan utan jag nöjer mig med att konstatera att så är fallet. Här är som sagt ändå delen där jag blir riktigt fundersam. Jag umgicks redan från barnsben oftare med killar än tjejer. De hade roligare lekar tyckte jag och de var trevligare och mer respektfulla mot varandra.  Visst var det vissa duster men det togs upp ansikte mot ansikte och ofta rakt på sak när det skedde. Mina erfarenheter av mina så kallade kvinnliga vänner var tyvärr ofta inte lika goda. Jag kanske har fostrats fel som inte går och tisslar och tasslar utan snarare konfronterar personer om jag tycker något inte är ok, men när jag var liten var det inte ett beteende som belönades. Det som chockerar mig än mer är att jag möter det oftare som vuxen än som barn.

Vi gör det för enkelhetens skull så att vi kallar tre tjejer A, B och C. Här nedan kommer några exempel.

Exempel ett: A och B är goda vänner. Men bakom kulisserna är A sur på B för att det går bra för B i karriären och i familjelivet och ignorerar helt det faktum att B faktiskt jobbar stenhårt och har haft många motgångar på resan. Men A bestämmer sig då helt sonika för att göra allt för att förstöra för B, av ren avundsjuka, trots att de enligt utsago är vänner.

Exempel två: A och B umgås, plötsligt börjar A också umgås med C varav B direkt blir svartsjuk och börjar prata skit om A. Ingenstans berättar B för A att denne tycker att det är jobbigt utan arbetar istället på att förstöra A:s rykte.

Exempel tre: C frågar B ”Ser jag bra ut i det här?” varav B svarar ”Ja du är jättefin!” och B går sedan till A och säger ”Haha, har du sett var C har på sig idag! Hon ser hemsk ut.”

Låter dessa exempel som något man gör mot sina vänner? Nej, självklart inte. Men ändå händer det hela tiden. Kvinnor verkar ofta hata andra kvinnor bara för att de existerar. Som kvinna behöver du bara andas för att en annan kvinna ska börja se dig som ett hatobjekt. Om en kille är otrogen mot sin tjej så blir tjejen sur på den tjej som han var otrogen med och inte sin kille. Känns det logiskt? Njae, inte riktigt. Ofta ”förlåter” kvinnan till och med sin man och lägger allt hat på den ”ondskefulla förförerska” som försökte dra hennes man ner i fördärvet. Den han var otrogen med behöver dock inte ens vetat att han haft ett förhållande och kan ha varit minst lika illa behandlad, men det gör tydligen detsamma.

Vad vill jag säga med detta? Egentligen allt och ingenting. Det pratas så mycket om jämställdhet mellan könen men det är inte konstigt att saker ser ut som det gör om kvinnorna ägnar så mycket energi åt att motarbeta varandra.

Jag är helt medveten om att jag förenklar situationer och att jag ur vissa perspektiv kanske skriver saker som kan reta upp genus-forskare med flera, att det säkert går att problematisera och diskutera ur många aspekter och komma fram till en mängd olika förklaringar till fenomenet. Min poäng är dock inte att göra mig ovän med kvinnor som hatar kvinnor, utan att vi alla, män som kvinnor och andra kön kanske behöver stanna upp ibland och reflektera över hur onödigt det beteendemönster som vi odlar i samhället egentligen är, hur mycket onödig skada det drabbar oskyldiga och hur vidrigt somliga beter sig på andras bekostnad och kommer undan med det.

Så fundera en extra gång innan ni pratar skit om (eller som det heter rent juridiskt – förtalar) andra när man i stället kan lägga sin energi på kreativitet, positiva saker och sin egen utveckling. Mobbing är något vi måste stävja oavsett var den finns. Fundera en stund hur nära dig den finns. Gör något åt saken, tala om det, fundera och reflektera. Kanske bidrar du till att någon kommer känna sig älskad i stället för hatad, vare sig du var mobbaren eller inte kan du göra skillnad.

Text: Kari Berg

Det här inlägget postades i Alla artiklar, Krönika, QLTR 2013 #4. Bokmärk permalänken.