UM Porträtt: Sara Stenman

Reseintresserad, snabblärd fotograf med konsten i blodet
Med fotointresset redan i familjen, speciellt från sin hobbyfotograferande pappa, var det naturligt för Sara med ett intresse för foto. Familjens många utlandsresor såg också till att det alltid fanns något att dokumentera.

Namn: Sara Stenman
Ålder: 17SONY DSC
Började med foto: c:a 2008
Gick med i Umemodellen: c:a 2 år sedan
Vad har Umemodellen betytt för dig: Nya erfarenheter och kunskaper inom foto
Inspireras av: Vogue
Höjdpunkt som fotograf: Safariresan till Kenya
Framtiden (om fem år): Utbildad arkitekt och bosatt på andra sidan jorden i Australien.
Hemsida: www.sarastenman.com

Redan som tolvåring, när hon som hon själv beskriver det ”hade åldern inne”, tog Sara över familjens pocketkamera för att dokumentera de resor familjen gjorde. Året därpå (2009) fick hon sin första egna pocketkamera i julklapp på Tasmanien och berättar att hon var rejält lycklig över detta. När det sedan var dags för den fotograferande fadern att uppgradera till en bättre systemkamera var det naturligt att Sara fick ta över hans gamla Minolta 7d och hon berättar att det mest troligt var då hon verkligen fick upp ögonen för att fotografera människor. Sakta men säkert utvecklade hon sina talanger och kunskaper medan kompisarna fick stå modeller under den period då kameran följde med henne dygnet runt, alla dagar i veckan.

Sin första kontakt med Umemodellen fick Sara efter att hennes mamma sett en annons i tidningen och tyckte det var något hon borde besöka för att se om det var något för henne. Med ett redan aktivt intresse för porträttfoto var det ett naturligt steg att intressera sig för studio- och modellfoto. Det var cirka två år sedan och sedan dess har hon varit medlem och gått på de flesta av tisdagsträffarna.

Medlemskapet har inte bara betytt utökade kunskaper, även om dessa inneburit att lära sig fota med naturligt ljus, studiofoto, redigering och modellande, utan även ett tydligt utökat kontaktnät och tillgång till studio, modeller och makeup-artister. Föreningens workshops har också varit en stor källa till nya kunskaper då de ger möjligheter att testa nya former, kategorier och tekniker.

Som en redan i grunden kreativ person beskriver Sara sig som en mer känslostyrd fotograf snarare än teknisk och det är ofta ”trial and error” som leder till de bästa bilderna och hon är inte rädd för att experimentera oavsett om det gäller kameran eller redigeringen. I båda fallen testar hon sig fram med olika inställningar, exponeringar, filter och effekter tills dess att hon hittar vad som känns mest rätt för bilden.

Fotograferandet har också lett till en vidareutveckling av den konstnärliga ådra hon lite ursäktande mot sin fars streckgubbar säger att hon ärvt från sin mamma och morfar och som hon själv hoppas kunna vidarebefordra till sina egna barn någon gång i framtiden. Till skillnad från sin mamma, som arbetade med akvarell och naturlandskap, håller sig Sara till blyerts och människor. Fotograferandet har lärt henne att vara uppmärksam på detaljer och känslor i bilderna då det ofta är fotografier hon tecknar av. Mycket av tiden utanför naturvetenskapliga linjen på Minerva tillbringas med en penna i handen och musik i öronen.

– Det får mig verkligen att koppla av och tänka på något helt annat i stressiga situationer.

Inspirationskällorna är väldigt moderna och rätt så spridda. Finns tiden så sitter hon ofta och tittar på YouTube och Google för att hitta nya fotografer och foto- eller redigeringstips samt en och annan ny bildidé. Annars kan även lite bläddrande i Vogue och liknande tidningar ge inspiration. Vogue dyker också upp i framtidsdrömmarna som Sara understryker absolut inte är satta i sten, men att arbeta i Paris åt dem, delta i stora evenemang och fota massor finns där. Att utbilda sig till arkitekt och sedan flytta till Australien (ett land hon verkligen vill återvända till) finns också på med på listan.

–Det är någonting med landet som gör att jag verkligen dras dit! Sedan är befolkningen väldigt trevlig och man kan ju inte annat än älska deras dialekt.

Text: Ronnie Berg

Det här inlägget postades i Alla artiklar, QLTR 2013 #4, Umemodellen. Bokmärk permalänken.